Ljus är fint. Ljuslyktor är fint. Färgglada löv är fint. Ljusen brinner ut och löven ramlar ner och man befinner sig i en årstid då, i alla fall i denna stan, regnet alltid kommer ifrån sidan. Undras om det är så på östkusten. Det regnar inte uppifrån och ned här. Det kommer ifrån sidan. Paraplyförsäljare, gör er icke besvär. Och så håller det upp lite. Jippi. Sticker ut med soporna. Och det slår aldrig fel för på nedersta trappsteget  ute på yttertrappan får jag alltid den stora droppen Allan i huvudet. Splasch! Blir lika lycklig varje gång.

Det är roligt att skriva låttexter, men att variera innehållet är lite knepigt. Om det ska vara på svenska får det inte bli dansbandstexter. Lillebror Jerry skäller väl på mig om han läser detta men - De sista ljuva åren - är ingen låt jag tycker om. Inget illa om mannens röst men jag kommer aldrig någonsin att tycka om den. Inte ens om de skriver om den så den rimmar eller denna Kristina tar sånglektioner. Hon låter som om de skakar ett sågblad. Det skär i huvudet på mig.

Så jag sitter i soffan och skriver lite i blocket. Det ska inte vara hjärta och smärta och inga gråtna tårar. Inte heller Welcome to the jungle-tema då dagens lyssnare inte är så jätteintresserade av hårdrockarnas era. Fast jag glömmer aldrig när Ninna satte på den låten på en tjejfest. I slutet på 80-talet var det. Ringer någon till mig idag så svarar jag till tonerna av "Sweet child of mine". Axl kommer alltid ha en plats därinne innanför skohyllan, som jag kallar bysten.  En mycket retlig möbel som är till ingen nytta alls. 

Jag sitter där och plitar. Så sätter sig en katt vid ytterdörren.

- Meooow.

- Tyst med dig. Det regnar.

- Meooow.

- Nej!

- MEOOOW!

Och så blir det en harang om regn och döva katter och känslan för en hyfsad låttext försvinner i fjärran. Passar på att gå och sätta på kaffe medans jag ändå morrar mig förbi ytterdörren. Sätter mig i soffan igen.

- MIUUU.

Näste katt är ute ur avbytarbåset.

- Men håll då flabben! Det regnar.

- MIUUUU.

Så far jag upp och ut i hallen med en öppnad paket pappersnäsdukar som jag tänkt hysta mot en katt som givetvis försvunnit ut ur hallen för länge sedan. Går på toa. In till soffan igen. Katt nummer 3 kommer och lägger sig i knät på mig. 

- Jamen vad lägligt då. - Ja, du är jättesöt. - Får väl glo på tv då i stället. Klappa, klappa, klappa. Spinneriet går igång.

Lite senare går jag in till datorn. Tänkte skriva lite här. Då kommer Tuts upp på skrivbordet och helt sonika lägger sig på musen. Och efter en stund kommer Tytte in och lägger en kabel i kattlådan. Känner mig lite uppgiven.

Och så går det upp ett ljus!

- Nu vet jag varför LasseStefanz inte rimmar i sina låtar. De har katter....