Gud vad jag älskar internet. Har hållt på i timmar. Hade jag kunnat hade jag slitit det i bitar och ätit upp det. Jag har inte lyckats få ner ett enda ordbehandlingsprogram. Tycker att ett gammalt office sedan år 2000 kunde vara gratis. Där är ett. Nej, det var för android. Där då. Nej, det var för Iphone. Denna då. Bara update. Men detta ser bra ut. Produkten som krävs är inte installerad på datorn. Men det vet jag ju för fn. Det är ju det jag håller på med. När jag äntligen får igång nedladdningen så stoppar mitt virusprogram det. Jag går och tar ett lugnande piller.

En dag ville jag ladda ner en mjukvara till fotocollage på datorn. Då måste jag ha Itunes. Laddar ner Itunes. Letar efter fotocollaget igen. Kommer dit men för att öppna det måste man skapa ett appleID. I appleID ska man skapa ett lösenord. Skapar ett. Får inte innehålla samma bokstäver efter varandra. Gör om. Måste innehålla minst en stor bokstav. Gör om. Måste innehålla minst en siffra. Och så skulle man skriva in sitt kontokort. Då avinstallerade jag hela skiten. Var är mina piller?

Internet har funnits så länge att allt man gör bara borde flyta på. För mej fungerar det som det första tv-spelet som kom, ping pong bollen som for fram och tillbaka. Till höger, blockera, till vänster, blockera. Man får tryck över bröstet.

- Och vad dog hon av denna gången? Var allt slut på apoteket igen?

- Nej, hon blev förbannad på datorn.