suzher58

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Suzanne - 21 december 2018 20:34

Man vaknar med ett ryck av en katts ulkningar. Var, var, var är du??? Jomen. Kisabiten satt på skrivbordet gömd bakom ryggstödet på datorstolen. 

- INTE PÅ JULKLAPPARNA!!! Där låg en liten hög som inte var färdiginslagna. Men Kisabiten var färdigspydd och hoppade ner och klapparna hade klarat sig. Bara att hämta plastpåse, toapapper och rengöringswipes. Tänkte att det var ju en liten spya. Och varför? Har ju precis avmaskat katterna. Nåväl. Frukost, sen in till stan och fixa sistan på julklappslistan. Och köpa Kattfotens kattalmanacka på gallerian. Telefonen får ladda medans jag blir klar. Normalgrejjor. Rena strumpor och rena fillingar. Hål i ena strumpan. Ut med dem och på med nya. 10 min tills bussen går. Kort och busskort, cigg och snorfanor, nycklar och hämta telefonen. Som ligger på skrivbordet. 

- Klufs. så låter det när man kliver i den STORA kattspyan...

Man står och blinkar en liten stund sedan rusar man och byter strumpor för tredje gången. Oh happy day. Vad mer kommer denna dag att erbjuda?

God Jul och Gott nytt år 

Av Suzanne - 17 juli 2018 00:59

Sitter framför datorn och ska betala mina räkningar. Det finns inga pengar på kontot. Varför inte då??? Det är fel datum förstås. Vad annars, slugotto. Vad gör vi då tills Tuts och Tytte behagar komma in? Kattklockan förblir tyst. Slöhögar. De får inte vara ute på nätterna för vi har en räv på besök ibland. Men jag har inte skrivit på länge så det kan jag ju göra. Och messa kompisen att hon får komma dagen efter. Vi skulle på shoppingtur. Här storhandlas det en gång i månaden och bara tanken av att stå i kassan med ett berg och kortet nekas. Huvva. Hade dött på ort och ställe. Messade i alla fall och skickade det givetvis till fel person. Man blir sååå trött.



På tal om trött. Jag skulle rensa skafferiet och insektsspreja. Kände ett spindelnät därinne när jag letade efter något och spindelnät är äckliga och det är de som smider dem också. Eller stickar eller spinner. Något kallas det för. Så ut med allt bröte på köksbord och diskbänk. Det var mycket därinne. Så först dammsuger vi och sedan torkar vi ur. Sist sprejar vi. Man får liksom ta sats när man ska spreja för man ska ju inte andas in det. Flera djupa andetag samtidigt som man skakar flaskan. Å det var fasligt dålig fjutt på den flaskan, tänkte jag medans syret började ta slut. Vansinnesskaka och spreja igen. Blå i ansiktet. Skitflaska! Drämde igen skafferidörren och tejpade igen så inte spindelbäket skulle ta sig ut.


Så tittar man på röran man orsakat. Vad är det i den påsen? Äh, jag har ju inte glasögonen på mig. Och de finns.....någonstans. Svårt att hitta glasögon när man inte ser. Det ligger alltid läsglas överallt så det blev lite bökigt, men det gick tillslut. De låg inne på toaletten. Nyfikenheten över hemliga påsen måste åtgärdas. Oboj. Ja, det är ju gott. Och insektssprejen, var den verkligen den färgen? UGNSRENT! Fn! Lossa tejpen runt listerna, skaka rätt sprejflaska och hålla andan igen. Bättre fjutt denna gången. Sedan fick man ju torka ur ordentligt en gång till med plasthandskar på. Lite extrajobb men men, ingen spindel lär ha överlevt den duschsessionen.


Det luktar inte gott i skafferiet. Kanske en doftgran skulle göra susen. Får ta det på rätt datum med rätt kompis. Som det blir ibland när det inte blev som det skulle. 

Av Suzanne - 16 september 2017 06:35

Gud vad jag älskar internet. Har hållt på i timmar. Hade jag kunnat hade jag slitit det i bitar och ätit upp det. Jag har inte lyckats få ner ett enda ordbehandlingsprogram. Tycker att ett gammalt office sedan år 2000 kunde vara gratis. Där är ett. Nej, det var för android. Där då. Nej, det var för Iphone. Denna då. Bara update. Men detta ser bra ut. Produkten som krävs är inte installerad på datorn. Men det vet jag ju för fn. Det är ju det jag håller på med. När jag äntligen får igång nedladdningen så stoppar mitt virusprogram det. Jag går och tar ett lugnande piller.


En dag ville jag ladda ner en mjukvara till fotocollage på datorn. Då måste jag ha Itunes. Laddar ner Itunes. Letar efter fotocollaget igen. Kommer dit men för att öppna det måste man skapa ett appleID. I appleID ska man skapa ett lösenord. Skapar ett. Får inte innehålla samma bokstäver efter varandra. Gör om. Måste innehålla minst en stor bokstav. Gör om. Måste innehålla minst en siffra. Och så skulle man skriva in sitt kontokort. Då avinstallerade jag hela skiten. Var är mina piller?


Internet har funnits så länge att allt man gör bara borde flyta på. För mej fungerar det som det första tv-spelet som kom, ping pong bollen som for fram och tillbaka. Till höger, blockera, till vänster, blockera. Man får tryck över bröstet.

- Och vad dog hon av denna gången? Var allt slut på apoteket igen?

- Nej, hon blev förbannad på datorn. 

Av Suzanne - 15 september 2017 05:56

Det finns ingen som drar fram så mycket disk som jag gör. Jag försöker intala mig själv att det bara är min disk, fast det lutar lite åt att mina husgobblins varit framme. Och i tvättkorgen. Det räcker att jag går ut ifrån toan så är tvättkorgen full nästa gång jag kommer in dit. Det förökar sig. Snabbt.


Katterna ökade också rätt snabbt i antal i början. Tuts ville ha en kompis. Fel. Jag ville att Tuts skulle ha en kompis. Tuts skulle vara innekatt och jag ville inte att han skulle vara ensam hemma hela dagarna. Så då ökade vi på med Kisabiten. Efter ett tag tyckte Tuts att han kunde få bli inne/ute-katt. Han tyckte att han hade glott färdigt    

ut genom fönstren. Jag känner mitt kvarter nu, sa han, så vi gick med koppel i några dagar och sedan släppte jag honom. Inga problem. Han höll sig hemomkring.


Kisabiten däremot vägrade att gå ut. Han var livrädd för allt och alla. Det var synd om honom. Vi får skaffa en kompis till dig istället, tyckte jag. Jag hade tänkt mig en killkompis men kom hem med en fröken Snuppan istället. Lilla Snuppis. En bedårande liten sak. Det tyckte Kisabiten också. Jag skulle kastrera honom men Tuts blev sjuk så det blev Tuts jag tog med till veterinären istället. Gissa vad? Det blev 6 kattungar. Vad gör man? 


När dessa små knytt var gamla nog flyttade de hemifrån. Allt gick genom Kattfoten. De var väl inte överförtjusta. Jag hade köpt 3 katter av dem och de fick 6 tillbaka. Oplanerade barn blir det lite då och då, även i kattvärlden och de här små liven verkade få bra hem. Jag tjöt som en fontän för varje unge som åkte och köparna var alldeles förskräckta. Jag hade ju fått lära känna deras personligheter så det var knepigt. Nästan lite dragkamp där.


När ungarna flyttat ur boet ville Snuppis bli inne/ute katt. Hon ville följa med Tuts och inte sitta inne med Kisabiten. Det fungerade ju inte att stå där och mota den ene och släppa ut den andre så hon fick haka på Tuts. Och Kisabiten blev kvar inne. Ensam.


Någon ringde. En jourkatt? Akut. Okej. Det går väl bra ett tag. Och så kom lilla frökenTytte hem till oss. Hon var dräktig. Födde en kattunge och jag trodde att resterande kattungar hade fastnat så det blev iväg till djurhospitalet. Det visade sig att hon var väldigt förstoppad. Det hade bara fått plats en unge men hon var ändå rund som en boll. Stackars lilla tös. Hon och bebben fick ligga inne i 3 dygn. Sedan samma procedur. Vänta tills 12 veckor hade gått. Fontän. Dragkamp.

Så lätt det hade varit att behålla allihop. De gör program på tv:n om sådana tanter. Catlady:s. Lätt att trilla dit.


Nu hade jag 4 stycken kvar. Jourkatt. Varit illa behandlad. Lämna tillbaka? Aldrig. Jag köpte henne också. Kisabiten behövde ju sin innekompis. Jovisst. Efter ett tag ville även Tytte följa med de andra ut.???!!!

- Faaan, sa jag till Kisabiten. Det går ju inte att ha det såhär. Ingen vill ju stanna inne hos dig. Nä, nu åker du ut. 


Efter 1,5 år fann sig Kisabiten plötsligt sittandes ute på trappen. Sa till honom att nu får han hänga med de andra i trädgården för det blir inte fler brudar. Kattharem? Glöm det. 


Av Suzanne - 14 september 2017 03:17

Jag cyklar runt kvarteret i världens 90 när jag ska hem till väninnan som bor 100 meter bort. Varför? Går jag så hänger katterna på. Ju längre jag går ifrån huset ju högre jamar de. Det har hänt att jag varit hemma hos henne och kikat på film. Plötsligt står Tuts utanför altandörren och tittar efter mig. Det har hänt att vi fikat i hennes kök. Då har Tuts suttit ute på trappan med långsträckt hals för att se om jag är där. Väninnan är allergisk mot katter så därför cyklar jag hemifrån som en dåre. Undrar vad grannarna tänker om mina rivstarter.


Att ge sig in till stan på cykel är alltid lika spännande. Rätt vad det är så flyger en bildörr upp framför en för bilarna nuförtiden har inga backspeglar. Däremot får de se en ilsken kärring som tvärnitar och muttrar något om varmare breddgrader.  Ännu har jag inte gjort svanhoppet över någon bildörr. När jag tänker efter så blir det nog så att bildörren följer med mig en bit i stället. Jag har inte kroppsformen för svanhopp. Men den kommer. Då kan jag cykla omkring bara för att träna om jag ska flyga vanligt eller freestyle. Kanske fastnar axelremmen på handväskan i backspegeln, som inte finns, och jag landar med ett brak på motorhuven istället. Finns många varianter.


Jag cyklar inte snabbt. Folk brukar köra om mig utan att plinga och eftersom jag är i min egen värld håller jag på att välta varje gång det händer. Och på tal om de förbannade cyklisterna. Man har haft chansen att knäppa ett flertal av dem när man kört bil. De FÅR inte flyga över övergångsställena. De FÅR inte flyga från cykelbanan över vägen heller. Så jag kan med gott samvete knäppa ett par stycken.


Pensionärer är en historia för sig. Förvisso är jag själv en sorts pensionär men jag bär mig inte dumt åt när jag ska gå över gatan. De kliver ut utan att ha någon form av ögonkontakt. De har nackspärr hela bunten med alla huvudena vridna åt fel håll. Kamikazefolket, det är pensionärerna i denna stan. När jag själv ska gå över så stirrar jag på förarna och de tvärnitar. Jag ser förmodligen lite farlig ut för det har effekt.


Bil går bra att köra, men allt som hänger efter är ingen hit. Jag har tappat ett släp, som jag glömde klicka, på E6 vid Snapparp. Som tur väl var så hade jag kopplat säkerhetsvajern och ännu mer tur var att ingen bil låg vid sidan om för det svajade och for rätt bra innan jag fick stopp på eländet.


Släp och trånga passager har alltid varit en utmaning. In på en gångbana och runt en husknut, lasta av/på, och sedan försöka ta sig ut igen. Euuu. Jag har klarat detta med att köra emellan hus och i trånga gränder utan att köra emot något eller skrapa färgen av bilen. Förutom en gång. Jag var SÅ noga med att inte köra på någon trappavsats eller välta något cykelställ. Skulle ställa mig perfekt utanför en dörr. Jo men. Braaaak! Lite lågt i tak där, ja.

 

På tal om lågt i tak. Var ute och körde på stan med ett gäng glada ifrån jobbet. Typ färdtjänstbuss. Vi skulle parkera och gå och äta glass på Stora Torg. Körde runt och letade men det fanns inte en parkering ledig någonstans. Och varmt var det. Det får väl bli parkeringshuset då. Det blir väl trångt att ställa sig där nere men det får gå, vet jag att jag tänkte. Precis när jag tippat ner hela bussen i backen, halvvägs ner, började det dundra i taket. Då blir man sådan att "vad fan är det nu då?". Att backa upp igen utan att glida det minsta framåt var svettigt. Och jag var själaglad för att jag inte fick med mej rören från taket ut. Vem förväntade sig en attack uppifrån? Inte jag i alla fall. Det blev ingen glass den dagen.


Av Suzanne - 13 september 2017 01:51

 

Min mor bjöd familjen på en resa till Thailand. Vi bodde på ett ställe som hette Djungle Villa Bungalows i Ao Nang. Syrran och jag hade varit där ett år tidigare och tyckte att det var ett mysigt ställe att bo på. Saken var den att jag fått ny medicin, 2 sorter, som inte gick ihop så jag var arg när jag vaknade och arg när jag gick och lade mig. En sådan ilska så att man ville slå någon. Och så ska man då spendera dagar tillsammans med familjen och vara glad och trevlig. 


Jag var nere i centrum en kväll och skulle köpa 3 handgjorda ramar som satt ihop. Jag frågade hur mycket det kostade. Då kommer räknedosan fram. De skriver ett pris och jag skriver ett. Så gör de överallt i det landet. Men denna dag var jag inte på humör. 


- Ta väck räknedosan. Hur mycket kostar det?

- 800 baht, säger mannen.

- Du får 200, säjer jag.

- Nej, nej, jag åker till Bankok och hämtar. Riktigt förtröten blev han.

- Jag ska till Bankok i övermorgon så jag kan handla där själv. Jag ljög.

- Fast detta har ju legat här länge. Det är ju dammigt. Jag köper lite Ahloe Vera också. Bättre du tjänar lite pengar än inga alls, sa jag. Det som skulle ha kostat 1000 baht fick jag slutligen för 450.


Så skulle vi åka till Koh Phi Phi i ett par dagar. Vi åkte minivan till hamnen och när vi köpte biljetterna till båten betalade vi även för transfer tillbaka. När vi kom fram till ön strulade det med hotellrummen för bara jag och sonen hade passen med oss. De andra hade kvar sina i Ao Nang. Då fick man inte hyra något rum. Och det var sista båten för dagen vi åkt dit med så vi stod där som en hög idioter.


Vi satte oss på en restaurang och syrran gick för att se om hon kunde hitta något annat boende. Jag var för arg för att få följa med och leta. A big Singha, please. Det var rätt gott att sitta där i skuggan med sin öl och bara titta. Män med stora vagnar sprang fram och tillbaka och levererade allt ifrån resväskor till ispåsar. Inga bilar på ön. Gott om småbutiker. Blir nog bra detta.


 Systern kom tillbaka och hade hittat ett mindre nogräknat ställe. Högt upp, tack. Vid tsunamin 2004 hade det mesta spolats bort på ön och det kändes bra att få bo på ett stabilt hotell. Man kunde inte se att något sådant hade hänt. Alla restauranger och små hus hade snabbt byggts upp igen. När vi gick ut på kvällen för att shoppa och äta middag hittade vi detta trädet. Komiskt att Halmstad står med på skylten och komiskt att vi ifrån Halmstad står och tittar på den.


Nästa dag hyrde vi båt och åkte ut till Maya Bay för bad och snorkling. De hade spelat in filmen "The Island" där. Och som de klipper och klistrar med filmer så såg det inte alls likadant ut. Det var vi och smockat med japaner på stranden. Så det blev att försöka ta lite foton och ett dopp. Båtägaren sa att vi kunde åka en bit bort för där var det fint att snorkla. Javisst. Vi passerade en liten, liten vik som var full med plastflaskor och skräp, både i strandkanten och på land.

- Det är japanerna som skräpar ner, sa båtägarn.  Det såg riktigt illa ut, där mitt i idyllen. Det vackra gröna havet, alla fina bergsformationer och så petflaskor.


Väl framme blev det snorkel på och hopp i vattnet men jag är så fånig så jag hoppade tillbaka upp i båten lika fort igen. Alla som sett "Hajen" på bio vet varför. Skräcken att inte veta vad som finns under en tog över. Det finns hajar där men de går inte så långt in. Det är för varmt i vattnet, förklarade någon för mig när jag sa att jag inte ville stå på någon fisks meny. Så det blev till att snorkla av. Snopet. Men jag försökte i alla fall.


 

Det låg andra hyrbåtar runt ikring oss med bara japaner. De snorklade och hade kul. Min familj snorklade och hade kul. Jag var skitsur på Steven Spielberg och allt stort med fenor på. Det där brödet vi hade tagit med för att locka till oss alla fina småfiskar, fanns det kvar något? Jodå. Slängde man ut en skiva i vattnet så kokte det strax av fisk. Där fanns några skivor kvar och det fanns ett par japaner inte alltför långt borta. Och eftersom jag var en elak tablettpåverkad människa så singlade jag iväg lite brödskivor på dem. Jädrar vilket liv det blev i vattnet.


När vi kom iland på vägen hem så hade vi ju betalat för att en bil skulle plocka upp oss. Så står människan bakom biljettdisken och pekar på en vanlig buss proppfull med folk. 

- Vi kan inte åka i den, fräste jag. Mamma måste ju få plats med rollatorn. Vi har ju betalat för en bil. Då ska vi ha en bil annars ska vi ha pengarna tillbaka. Vet att jag kallade dem för lurendrejare och tjuvar medans min familj föste bort mig. Syrran hittade en minivan i närheten så människan bakom disken fick leva ett tag till.


Mamma och jag skulle själva stanna kvar några dagar extra. Hon hade börjat bli lite smått senil, hade vi märkt. Inte mycket, men lite. Hon frågade ena dagen om vilket datum det var. Och hon frågade detta flera gånger. Nästa dag frågade hon vid frukosten och sedan ett par gånger till när vi låg i poolen. 

- Vilket datum är det idag? kom det för sjuttioelfte gången. Och där tände vi stubinen.

- FRÅGAR DU EN GÅNG TILL SÅ DRÄNKER JAG DIG!!! 


Hon frågade inte fler gånger och fick därmed behålla hälsan. Jag fick bytt min medicin när vi kommit hem.




Av Suzanne - 11 september 2017 16:46

Fick veta att det är socker i mina katters torrfoder. Vem fn häller socker i kattmat? Varit inne och brötat på Zooplus. Vill inte ha med varken socker eller spannmål. Lägger upp 2 innehållsförteckningar på kattgruppensidan och undrar vad de andra kattmänniskorna tycker om innehållet på dessa.


Medans jag väntar på svar lägger en tjej ut en bild på kattgruppensidan. Hon skriver att hennes katter fått en ny sort och att de gillade den. 

Så bra, tyckte jag, och skrev att jag hade lite problem att hitta nytt torrfoder och att jag behövde lite goda råd.

- Jag hoppas du hittar något som dina katter tycker om, och en glad gubbe på det, blev svaret.


Suck.


En annan person frågade vilken sort hon hade köpt till dem. Det var samma sort som jag tänker byta ut. Jag skrev inget. Jag skriver hellre ett nytt inlägg, och berättar varför jag gillar detta nya bättre, än smäller någon på fingrarna. 


Omständigheter har gjort att jag inte sovit i natt. Vet att jag är förvirrad mellan varven. Jag tänker ut 3 meningar men skriver bara ner den sista. Och Ninna fick sig ett nytt efternamn. Vi har "bara" känt varandra i typ 30 år så det är väl snabbt ursäktat.

Nu mat!







Av Suzanne - 11 september 2017 12:47

   

Varför just jag körde deras combi med stor husvagn efter, vet jag inte. Vi hade väl slagit vad. En fiskehelg i Tranemo. Det är min form av mindfulness att sitta och titta på ett flöte medan solen glittrar i vattnet. Fredag eftermiddag.

- Du, det är lång kö efter oss. Ska du inte köra in till kanten?

- Nix. Jag håller hastigheten. Riskerar inte att hamna i diket med hela detta schabraket. De kunde gått på toa hemma. Folk planerar aldrig sin körning.


Så kommer vi fram till Kroksjöns camping, betalar för plats och backar in. Lite snett, men men. Ut med plattorna. Vevar ner benen. Värmer medhavd middag. Äter och kör sedan in till Borås. Där spelar vi bingo i ett par timmar. Det är roligt för det är "antikbingo". Man köper poletter och för varje nummer som ropas upp får man dra för en liten lucka. Får man bingo så trycker man på en ringklocka.

När vi kommer tillbaka till campingen så blir det lite kvällsfika. Sedan tar vi fram en vinare och spelar tärning.


Det brukar bli runt lördag middag innan vi ätit frukost och laddat kaffekorgen. Med full packning går vi och löser fiskekort och så letar vi upp en bra plats. Packar upp stolarna, laddar spöna med bottenmete på räka, och swish så kastar man ut. Det har ju hänt att linan varit för gammal och gått av. Flöte, tyngd och räka försvinner då till annan ort. Det blir att börja om ifrån början. Alltså, 75% av fisketiden går åt till att byta räkor och lösa upp trassel. Sedan landar man i stolen med kaffe och en cigg. Mission accomplished.


Någon sa att jag såg hemskt grå ut på fotot. Obs: vi fiskar. Kroksjön har ingen dresskod och med min goda hörsel hade jag noterat fiskskvaller i vassen. Där sitter vi sedan till solen går ned. Packar ihop, går tillbaka och fixar middag. Sedan blir det tärningsspel igen.


Toadags. Jag går aldrig på toa själv på den campingen. Det är beckskumt och alla sover. Jättetyst. Skyller på att jag hört vargar yla. Jag tror faktiskt att det var en varg jag hörde en annan gång vi var där.


På söndagen var det dags att åka hem igen. När vi packat ihop våra saker, backat till och hängt på husvagnen och klickat låset så är vi rätt nöjda. Det satt nämligen några karlar en bit bort och drack öl och förväntade sig en smärre katastrof. Två kärringar och karlagöra. Det går aldrig. Men det gick visst det.


När vi rullar bort emot utfarten säger jag:

- Fan va gött att det gick bra. Som dom glodde.

- Å, säg inget. Vi är inte hemma än.


En ganska stor håla och en liten men brant backe upp. Tar fart. På halva backen säger det - SKÅÅÅNG - Världens brak därbak. Tvärnitar och håller för öronen. Gör alltid det vid obehagliga situationer.

- VA FAN VAR DET???

- VI TAPPADE HUSVAGNEN!!!

Håller för öronen igen och blundar. Ser för mitt inre hur husvagnen glatt rullar nerför slänten och hamnar i sjön.


Vänder mig åt passagerarsidan till och får se ett stort flin.

- Det är handbroms på den. Säkerhetslinan du vet. Flin.

Jag fick senare veta av kompisens man att det  kunde vara lite lurt när man hakade på kulan. Den kunde vara lös fastän man hade klickat den. Det stod även i Hallandsposten någon dag senare att varg hade setts i trakten.


Så de så.



Presentation


Mitt i livet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards