Ljus är fint. Ljuslyktor är fint. Färgglada löv är fint. Ljusen brinner ut och löven ramlar ner och man befinner sig i en årstid då, i alla fall i denna stan, regnet alltid kommer ifrån sidan. Undras om det är så på östkusten. Det regnar inte uppifrån och ned här. Det kommer ifrån sidan. Paraplyförsäljare, gör er icke besvär. Och så håller det upp lite. Jippi. Sticker ut med soporna. Och det slår aldrig fel för på nedersta trappsteget  ute på yttertrappan får jag alltid den stora droppen Allan i huvudet. Splasch! Blir lika lycklig varje gång.

Det är roligt att skriva låttexter, men att variera innehållet är lite knepigt. Om det ska vara på svenska får det inte bli dansbandstexter. Lillebror Jerry skäller väl på mig om han läser detta men - De sista ljuva åren - är ingen låt jag tycker om. Inget illa om mannens röst men jag kommer aldrig någonsin att tycka om den. Inte ens om de skriver om den så den rimmar eller denna Kristina tar sånglektioner. Hon låter som om de skakar ett sågblad. Det skär i huvudet på mig.

Så jag sitter i soffan och skriver lite i blocket. Det ska inte vara hjärta och smärta och inga gråtna tårar. Inte heller Welcome to the jungle-tema då dagens lyssnare inte är så jätteintresserade av hårdrockarnas era. Fast jag glömmer aldrig när Ninna satte på den låten på en tjejfest. I slutet på 80-talet var det. Ringer någon till mig idag så svarar jag till tonerna av "Sweet child of mine". Axl kommer alltid ha en plats därinne innanför skohyllan, som jag kallar bysten.  En mycket retlig möbel som är till ingen nytta alls. 

Jag sitter där och plitar. Så sätter sig en katt vid ytterdörren.

- Meooow.

- Tyst med dig. Det regnar.

- Meooow.

- Nej!

- MEOOOW!

Och så blir det en harang om regn och döva katter och känslan för en hyfsad låttext försvinner i fjärran. Passar på att gå och sätta på kaffe medans jag ändå morrar mig förbi ytterdörren. Sätter mig i soffan igen.

- MIUUU.

Näste katt är ute ur avbytarbåset.

- Men håll då flabben! Det regnar.

- MIUUUU.

Så far jag upp och ut i hallen med en öppnad paket pappersnäsdukar som jag tänkt hysta mot en katt som givetvis försvunnit ut ur hallen för länge sedan. Går på toa. In till soffan igen. Katt nummer 3 kommer och lägger sig i knät på mig. 

- Jamen vad lägligt då. - Ja, du är jättesöt. - Får väl glo på tv då i stället. Klappa, klappa, klappa. Spinneriet går igång.

Lite senare går jag in till datorn. Tänkte skriva lite här. Då kommer Tuts upp på skrivbordet och helt sonika lägger sig på musen. Och efter en stund kommer Tytte in och lägger en kabel i kattlådan. Känner mig lite uppgiven.

Och så går det upp ett ljus!

- Nu vet jag varför LasseStefanz inte rimmar i sina låtar. De har katter....

Jag kan inte säga att jag någonsin haft ett modernt hem. Inget rent, slimmat Ikeahem. Jag har inte varit så petig utan bara egentligen velat ha det varmt och ombonat. Efter att katterna flyttat in har möblemanget blivit uppdelat så hälften tillhör dem och hälften tillhör mig. Fast jag kan ju inte lägga mig i något av deras kattbon, klättra upp i ett klösträd eller ligga på fönsterbrädor eller bord. När jag tänker efter så är nog hemmet mer deras än mitt.

Och drömmen att få låsa in sig på toa. Egentid. Om man har en sambo, så ja. Har man katter, så nej. Stänger man dörren så krafsas det så att man kommer av sig. Bara till att öppna. Tuts vill ligga på duschgolvet. Snuppis hoppar upp på handfatet och ska dricka direkt ur kranen. Kisabiten och Tytte ska bara in en runda och bli klappade. Man blir uttittad. Exakt samma rutiner har dom.

Att försöka hålla en katt borta ifrån säng, diskbänk eller köksbord kan man glömma. Att bli fri ifrån katthår någon mer gång i livet kan man glömma. Rollern är ens bästa vän. Alla rollar väl sitt tangentbord, eller? På tal om katthår. Jag blev sugen på att baka bullar för ett tag sedan. Men så tänkte jag att nej det går inte. Spelar ingen roll hur jag skulle ha burit mig åt så hade bullplåten sett ut som om den var full av orakade skurgummsknän. Kaktusbullar.

Blomkrukor och prydnadssaker finns uppe ovanpå bokhyllor eller inte alls. Räven Tuts brukar ligga på vardagsrumsbordet och bliga på mig och peta ner grejjor på golvet, när han är på det humöret. Tallrikar, bestick eller glas. Pennor, värmeljus eller glasögon. Putt. Dunk! - TUTS, VAD GÖR DU!!! Vrooom. Borta. Sedan hittar man honom i ett annat rum. Sitter där och slickar sig och påstår att han suttit där i flera timmar. 

De flesta har saker hemma som de är väldigt rädda om som möbler, porslin eller prydnadssaker. Man måste akta, inte riva ner eller spilla. Små barn, uuuhhh. Öh, tog ni med hunden? Fan, där gick farmors gamla linneduk.

Jonas Gardell skrev en bra sak. Har man saker som man alltid är rädd om och att det hindrar en i vardagen så skaffa en katt. Vips, så är alla problem borta.

Det var på hösten (oktober?) för 5 år sedan. Bästa vännen Ninna tyckte att jag skulle följa med in till stan och äta musselsoppa på Fox&Anchor. Ninnas syster med make och några till skulle vara där. Kvällen gick. När vi varit där i ett par timmar började systerns man berätta om en tjej som körde post ute på landet. Ungefär såhär lät historien:

En av lantbrevbärartjejerna var ute och körde post på landet runtikring Getinge. Hon körde förbi en katt som satt vid vägkanten. Hon tänkte, nej, men det var ju en kattunge. Så hon stannade och backade tillbaka. Kattungen gick in en liten bit i skogen och satte sig där. Så hon gick efter och tog upp denne lille som var genomblöt och kall och gick sedan runt och letade efter mamman eller fler kattungar, men där fanns ingen.

Det blev till att plocka ur post ur en låda, lägga honom där och sätta på värmen på högsta. Delade ut resten av posten, åkte hem och ringde till Kattfotens katthem. Där hade de sedan fått tvångsmata honom för att han skulle överleva. Veterinären hade sagt att han inte hade klarat sig i ett dygn till. Men nu hade han fått komma till ett jourhem uppe på Kärleken. 

Om man tänker sig männen som ska hämta tjuren Ferdinand. - Honom ska vi ha, så var det precis vad jag sa. Honom ska jag ha!!! Gå och ring!!! Det var sent, men - Gå och ring!!! -Ja, ja. Ringer. Fixat.

Någon dag efter åkte Ninna och jag upp till jourhemmet och hälsade på. Två små tjejer satt med honom i famnen och förklarade att de döpt honom till Modig för att han vågat vara själv ute i skogen. Han ville ner och blev nedlyft.  Jag vet att jag tänkte att vad i hela världen är detta. Kattungen gick väldigt sakta mot sin matskål. Ett benrangel.  Huvudet orkade han inte hålla uppe och han hade en förfärligt stor maskmage. Han såg inte ut som en katt.

Jag fick hämta honom när han blivit stabil och de visste att han skulle klara sig. Ett litet knytt som knappt vägde något eller knappt orkade gå. Tror jag bar omkring på honom i en hel månad ända tills han själv hade krafter nog att skutta omkring. Tur att Ninna finns. Tur att vi gick ut och åt musselsoppa just den kvällen och tur att Ninnas svåger också var där. På så sätt fick jag min älskade Tuts.

Ska man inte avla på sin katt så bör man kastrera den. Busk-avel är oansvarigt och inte till glädje för någon. Puss.

Vi var några tjejer som brukade samlas på förfest och fixa till oss innan vi skulle ut på lördagskvällen. Kommer ihåg Annikas köksbord. Ena benet satt löst så jag, min långbening, fick stötta upp det med knäet och sedan säga till när jag skulle resa mig så att någon annan fick ta över. Förfesterna var alltid roligast. (Man fick vara 3 pers för att hjälpas åt att få på de nytvättade jeansen. 2 tryckte och den 3e drog upp gylfen och hade man tagit ett ultraljud då hade man hittat äggstockarna ibland lungorna).

Vi drack grogg. Vin var det aldrig tal om. Sminket vandrade runt bordet, Rod Stewart på grammofonen och cigarrettröken bolmade ut genom köksfönstret. Sedan så endera vinglade vi ner till stationen och tog tåget in till Växjö, eller fick vi skjuts, eller så liftade vi. Risken för att träffa på en seriemördare var mindre på den tiden.

Olèo var stället vi åkte till men med tiden så ledsnade vi på alla dessa dansband. Samma hjärta och smärta tills man storknade. Oftast en hand på rumpan som man flick flytta upp på ryggen gång efter gång. Samma rutiner. Bugg - kasedans - bugg - kasedans - damernas och sista dansen. Så med tiden förflyttade vi oss till Stadshotellet. De hade både disco och dansbana. Ibland hann vi inte in till stan i tid utan stället var fullt och vi fick slokörade gå bort till Olèo och alla gabardinkostymerna.

En lördag kom vi inte in på Stadshotellet. Vi hade väl missat tåget eller nåt. Stå där i kö och vänta tills 2 gick ut och 2 fick komma in. Dilemma. Det fanns nämligen en väääääääldigt snygg kille därinne. Misstänkte det i alla fall. Så stod jag där i kön och tänkte att det var väl tusan också. Så flög fan i mig. Det måste väl finnas fler ingångar än entrèn. Jag chansade och hoppade ur kön. Har jag åkt hit så ska jag in.

Stort hotell. Portar och dörrar. Alla låsta. Vad göra? Stod där på baksidan av hotellet och funderade, tittade upp och fick se ett öppet fönster på andra våningen. Hur? Hm. Tänka tänka tänka. Jag vet inte hur jag kom upp på telefonkiosken men ifrån taket på den, hållandes i en trädgren, hamnade jag på ett snedtak. Därifrån upp på en avsats och vips stod jag utanför fönstret. och stack in näsan.

Om hotellgästen var på toa vet jag inte för jag var inte ett dugg nykter. Rummet såg i alla fall tomt ut och det var ca 4 meter emellan fönstret och dörren. I went for it. Wroooom. Sedan for jag ned för trapporna ifrån hotelldelen, flög förbi receptionen och nådde glatt mitt slutmål. Och HAN var där. 

Att jag inte slog ihjäl mig den lördagen var ett under. Och en rolig grej var att det stod om händelsen i Smålandsposten på måndagen efter. Att Stadshotellet var så populärt så folk hoppade in genom fönstren. Hittar jag artikeln någonstans i källaren ska jag skanna in den och visa. Bara för skoj skull.

Åter igen uttalar sig en polis i en artikel (denna i DN) om sin arbetssituation. Jag delade en artikel förut som visade en polismans arbetsvecka. Jag delade sidan rakt av för att jag tyckte det var ett bra skrivet rop på hjälp om en ohållbar arbetssituation.

Tänk hur mycket tid som går åt att "fånga in" en person. Sedan ska den förhöras. Har inte 10 oberoende personer sett händelsen släpps personen ut igen i brist på bevis. Eller så släpps personen ut igen i väntan på åtal. Och så blir det ev en katt och råtta lek när ingen infinner sig i rätten

Vem känner inte stort obehag vid tankar som skulle vara förödande för en själv och familjen. Hinner man få fram telefonen? Hinner polisen eller brandkåren hit? Klarar jag mej ur denna situation över huvud taget? Ett hem blir tömt på semestern. En pensionär misshandlas och blir av med sina besparingar. Barn far illa. Bilar eldas upp. Djur stjäls. Så många tankar som surrar.

- Det är en månad sedan detta hände. Varför gör ni inget?

- Vi har inte tid. Vi har inte nog med resurser.

Mitt förslag gäller larmnumret 112. Ringer en politiker och vill ha hjälp, neka. Skicka ingen hjälp. Blockera deras telefonnummer så de inte kommer fram.

Vill de ha det såhär så varsågoda. Välkomna till verkligheten.

Varför visas det inte mer spritreklam på tv? Nya sorter att göra goda drinkar eller groggar på? Shots är ju gott. Så stora tv-apparater som det finns nu så borde där ju få plats mer spritreklam i dem. Lite tips inför helgen om nya viner som kommit och vad de kan passa till. Ett recept- och vinförslag borde komma som reklam på torsdagkvällen så man vet vad man ska handla hem på fredagen.

Och vad menar jag med detta? Jo, jag grunnar på om det kan ligga till på det här viset att det kostar mer att ta hand om folk med alkoholproblem än de som råkar illa ut ekonomiskt. Tycker att det är så. När alkoholen är uppdrucken tillkommer ingen ränta. Bara bakfylla och eventuella problem med polisen. Så varför göra reklam för vin och sprit?

Då är det bättre med spelreklam. Kanske ännu hellre olika låneförslag. Det statskassan i slutänden tjänar på det ser vi på tv minst 8 gånger i timmen. Har man inte tänkt att spela på nätcasino så tänker man på det efter att bli påmind 8 gånger i timmen. Och i samma reklamavbryt brukar det dyka upp fler spelsidor så det blir ju minst 16 onlinecasinoreklamer i timmen

Är det bra? Är det bättre än att få veta att det kommit ett nytt godare vin?

Så sätter man igång och spelar. Frank Andersson, Mr Green och Comeon casino hejar på och lovar guld och gröna skogar. Men det visar sig snart att guldet är kattguld och den gröna skogen är nedhuggen. Hela lönen stryker med på en vecka. Vad gör vi då? Jo, då ser vi på reklamen vilket företag som ger dig bästa lånet. Sedan spelar man upp det lånet och till slut lånar man till ockerränta för att betala av de första lånen.

Spelar man eller lånar pengar, vem tjänar på det i slutänden. Företag = vinstskatt till statskassan. Så ut på tv med reklamen för Casinostugan, Casumo och Thrills. Den stora jackpotten kommer snart och då kan man betala tillbaka allt man lånat.

Saken är ju den att alla får inte hjälp av programmet Skuldfällan. Nej, det blir rena rövkanan in till Kronofogden och sedan sitter du där.

Varför får de göra så mycket reklam för saker som förstör livet för så många? Det är elakt och tarvligt och väldigt noga uträknat. Stackars lilla Svensson, upp med plånboken. En flaska vin kan du köpa vid nästa lön. Sedan vad det vinet smakar förtäljer inte reklamen. 

Människor är av naturen lata. Man tar väl hand om sina barn eller så kommer någon annan och hjälper en att ta väl hand om sina barn. Barnen har tur på det viset att det oftast kommer fram i rampljuset om något är fel. Sedan vad som åtgärdas beror på omständigheterna.

Jag har levt länge men lär mig fortfarande. Och jag är tacksam för att människor delar med sig av information då även jag är av naturen lat, och läser allt som oftast inte allt jag borde. Så om man kan informera utan att peka finger så ska man göra det när tillfället känns rätt. Man är ingen besserwisser för att man bryr sig. Lika väl som att man berättar lite snyggt att - du har en buse i näsan som syns - så berättar man om man hört något nytt som man tror folk vill eller behöver veta.

Oftast vet folk. - Ja men det är ju självklart, säger några fastän de inte har en aning. Alla vet bäst om sitt, fastän de inte gör det. 

Nu kommer en massa hundtext utan sammanhang. Har jag tur visste du inte om en av dessa saker. Då har jag ju skrivit något bra. En del av dessa saker är självklara. Andra undrar - varför då?

Har man ett husdjur som hund eller katt, så går man till vettris en gång om året och hälsoundersöker. De visar inte att de har ont. Speciellt inte katterna. Man får vara uppmärksam.

När du går ut med hunden, hur gör du då? Drar du och rycker för att skynda på eller får den "läsa tidningen" (nosa) i lugn och ro och skita ifred?

Trampdynorna på hundar tål inte hur varm asfalt som helst. Kan man inte själv gå barfota där så ska inte hunden göra det heller. Se efter om hundens trampdynor är torra och behöver smörjas in. Försvarets stift med hudsalva är perfekt.

Om det är sommar och din hund har hängande öron ska de rengöras en gång i veckan.

Luktar hunden illa i rumpan kan den ha problem med analsäckarna och det gör ONT.

Luktar den extra illa i munnen kan det vara problem med tänderna. Det gör också ONT.

Klipp klorna regelbundet eller prova själv att gå på hälarna en hel dag.

Titta efter fästingar, även i munnen.

Ta med en skål och vatten till hunden vid långpromenader. Hoppa över motoroljan.

Får hunden billigast möjliga mat så mår den därefter. Klåda? Ja, men vad innehåller maten du ger den?

Socker- nej. 

Choklad är giftigt för dem.

Hundar är flockdjur och trivs bäst med att ha folk eller fä runtikring sig. Inte vara själv för länge.

Försök få den att tugga dentasticks.

Om man tycker att fy, vad det regnar, vi väntar en stund med att gå ut. Sätt en kork i ändan på dig själv och se hur kul det är.

Nuförtiden kan man inte lämna en hund utanför en affär. Eftersom hundar sällan är kastrerade så stjäl man dem och tar med dem till ett land i närheten. Där avlar man och säljer sedan dessa hundars valpar tillbaka till oss. Eller så blir de kamphundar. Är de mindre så blir de till träning för kamphundarna.

Innan du faller för frestelsen över en söt valp så tänk över om du har RÅD och TID?  Jobbar du mycket och har du då plats på hunddagis eller en annan form av hundpassning? En S:t Bernhard får med tiden inte plats i handväskan. Inte ens i en resväska. Många fler fullt friska hundar än vad vi tror avlivas, för att folk inte tänkte efter före. 

Har du försäkrat din hund eller avlivar du den om den kostar för mycket att behandla?

Kolla upp uppfödaren innan du köper hund. Kommer ni ihåg kvinnan de visade i tidningen som bedrev hundkennel under vidriga förhållanden? Hon flyttade runt i Sverige för att komma undan djurskyddet. Nu bor hon i Danmark, berättade de på nyheterna.

Följ upp om du säljer en valp. - Men det är ju bara en hund. - Nej det är inte bara en hund. Det är en trogen livskamrat och ska behandlas med respekt. Och kelas med. Mycket.

Och ja, vi hade hundar när jag var mindre. Och mina vänner har hundar. Och jag har varit hundpassare många gånger. Och nej, jag tror inte alls att jag vet allt. Bara lite om mycket.

Vore kul att få veta om detta var till nytta för någon. En liten enda sak? frågar hon som har 4 katter.

Lite lördagssnusk.

En tjej i reklamen till programmet Dating Naked hoppades att hon inte skämde ut sin familj genom att vara med där? Bör Whoopi Goldberg bära högklackat?

Kanske ligger det en önskan i botten om att bli upptäckt. En önskan att Hugh Heffner tittar på den svenska varianten och vips är man en Bunny på The Mansion. Drömmar slår in om man visar kusan på tv. Och sin schnabel. Eller hur? Ett litet lördagsnöje för svenska män med friska nävar.

Min ena bror ärvde pappas brottarkropp. Han tränade och tränade och tränade och det var många tjejer som hade ett gott öga till honom. Minns en gång för länge sedan då vi satt i en bar en kväll. Det var inte mycket folk. Brodern hade gjort sig fin för flickorna och satt tålmodigt och väntade på att vackra, kurviga blondiner skulle uppenbara sig. Till slut öppnas dörren. Då vänder han sig till mig och suckar:

- Och in kommer två bittra med hängpattar...

Och på tal om det. Man kan träffa på folk som säger saker och man vet inte riktigt hur man ska tolka det. Jag satt i kassan på ICA Vallås, även detta är evigheter sedan. Jobbar man där så handlar man där. Skulle ha med fika hem. Går till bageridisken. Samtalet blev förjande:

- Jag vill ha två negerbollar.

- Du vet väl att man inte får säga negerbollar längre.

- Jo, ja det vet jag ju....

- Vill du ha något annat?

- Två av de där, och syftade då på chokladbiskvier med en nöt i mitten.

- Du vill ha två negerpattar också?

- eeeee

- Det får man säga, men inte negerbollar.

På tal om färger. Det blir kalas hos kompisen, som fyller år idag. Eftersom mitt hår inte fattar att jag inte vill ha grått hår så får jag vara obstinat och färga det. Den färg jag vill ha finns inte längre i affärerna. Den är ur tiden. Koppar. Det närmaste jag kunde hitta var "light caramel". Det får duga. Lite godis är aldrig fel.

Vilket påminner om andra håriga händelser. Jag går aldrig till frissan. Jag klipper, slingar eller färgar själv. Har även permanentat själv och ibland fått systerlig hjälp med detta. Ibland blir det bra och ibland värre. År -76-77 nånting bestämde jag mig för att jag skulle bli blondin. Jag blekte och slutresultatet blev skrikigt brandgult. Apelsinfärg.

Då SPRANG jag till frissan. 

Go lörda.