Jag var på Tegvägen i Falkenberg i torsdags. Inte Tegvägen i Varberg. Dit åker jag inte igen. Det var visserligen kräftskiva där också och rätt väg, men helt fel stad.

Det blev mycket prat och minnen. Ett ämne var fiskhänder. Döda, kalla fiskhänder. Det är väldigt obehagligt att hälsa på en sådan hand. Det känns som om personen är tvungen att hälsa. Att personen rent ut sagt skiter i vem man är. Att personen bara doppar ner sin näve i ens hand lite kvickt för att slippa kontakt. Märkligt fenomen. Märkligt beteende.

Ska fråga i framtiden vad meningen med fiskhanden är. Kanske fattas det muskler eller så har de bara förtvinat. Stelopererade fingrar. Där finns kanske ett känselbortfall så handen inte vet vart den stoppar sig. Den kanske hamnar i brallan på en karl. Då ska ni se att det blir fart på fiskafan, vill jag mena. 

Tänker jamen det här kan jag skriva om. Och vad hette nu sidan? Logga in. Och så glömmer man. Det kan ta upp till 7 minuter innan man kommer på vad det var, säger de som vet. Jag väntar. Nu har jag hämtat kaffet. (Man kan ju bli törstig av att vänta). Och mystiken tätnar. Sump i bottnen på kannan. Inget vikt kaffefilter. Tänker tanken om sista slurken. Den som är så god. HAAAArkel. Spottar kaffebönor. Jag förstår att det är mina kära gobblins som varit framme igen. Samma som när jag letar första gången efter något så finns det inte där. Letar en ny runda. Då finns det där. Gobblins.

Nu kom jag på vad det var jag skulle skriva om. Det är säkert de små jävlarna som varit inne i duschen också. Blomman, sonen, som var på besök i förra veckan fick känna på hur saker gör som de inte borde göra. Det blev stort rabalder och svordomar inne i duschen. Det visade sig att duschmunstycket (lite större än vanliga), som egentligen inte passar till staget men som suttit där ändå, hade ramlat ner. Först i huvudet på sonen. Sedan drog den med sig tvenne duschkrämer för att slutligen slå till mot tårna. Det gick inte att få det att sitta uppe efter det.

Sur son - glada gobblins.

Gratisblogga. Den 4/8 försökte jag för första gången att gratisblogga. Det gick i en månad sedan ville de ha betalt. Då tyckte jag "#¤%& om den sidan och letade efter en ny.

Jag tror jag har skapat konton på 5 olika platser men inte fått igång det. De hänvisar vidare. Klicka här, tryck där, följ denna länken, webbhotell och domännamn.

Jag är född 1958. Jag är uppväxt med suddgummin. Lyckas jag här så får jag äntligen en plats att skriva av mig mina konstiga tankar och funderingar, händelser och dråpligheter.

- Lycka till, Suzanne.

- Tack, det behöver jag.