Om ungefär 15 minuter ska jag släppa ut paniken. Måste bara få stirrepillrensomräddarlivetpåmigibland, att verka.

Varför? Sonen ringde.

- Du vet väl att vi kommer ner ikväll?

- Näe.

- Hon skriver körkortsprovet nu och ska ju köra upp i Halmstad i morgon. Vi snackade ju om det.

- NEEEEEEEEEEEJJJ. Du skojar. 

- Nej, vi kommer.

- NEEEEEEEEEEEJJJ, det får ni inte. 

- Men vi gör det. 

- Men kom då. Ni får ta det som det är.

- Du kan inte glädjas med lite mer inlevelse mor, tycker sonen ironiskt? 

- Jag har en disk högre än alperna, svarar jag varvid han börjar skratta. Och det gör han en lång stund.

Folk som blivit likadana som mig, pga olika omständigheter, vet vad psykisk trötthet är. Den är "något" förlamande kan man lätt påstå. Fingrarna fungerar bra ändå eftersom jag ju sitter här och knapprar på. Har jag varit och hälsat på någon en hel kväll tar det minst 3 dagar innan jag hör av mig igen. Man ligger typ i en stor djup pöl med dy och allt man försöker göra kostar massor av extra kraft. 

Klart att jag älskar min son. Och mitt barnbarn. Och blivande svärdottern också, även om hon kanske tycker att vi inte känner varandra SÅ väl. Men komma hit, här och nu. Gode Gud.

Jag var som en duracellkanin förr. Mitt motto var alltid : Det SKA gå. Men mot slutet gick jag inte på batterier längre utan på ren ångest. Ångest som drivmedel?? Får ta patent på det.

Så de kommer snart. Detta har inte blivit noterat i min almanacka och då finns det alltså inte. Diska, dammsuga, städa toan, skruva ihop barnstolen och bädda rent. SÄTT DÅ FART för bövelen. Vet givet inte vad en bövel är. Får googla på det en annan dag. Hjälp!

Smäll på fingrarna ska jag ha. Jag är lite för snabb att uttala mig och att dela saker som senare visar sig att inte vara på detta vis. Jag källsorterar hemma men jag dålig på källkritik. Mina vänner hjälper mig med sådant. Jag öppnar min mun och de hjälper mig att stänga den.

Men detta fanns med inte på facebook. Det gällde ju hemkörningen av 2 paket. Paket nr 2 hade ingen portkod angiven. Inget telefonnummer heller. Detta står nerskrivet i mina uppgifter hos företaget jag handlar av men det visade sig vara annat ombud som hade försökt leverera just detta paket. De hade inte lika mycket info som det vanliga ombudet. De kunde därför inte ta sig in genom porten. Kära Transportbokning. Det var inte ert fel. Jag ursäktar så hemskt mycket. (Och försöker samtidigt häva mitt pågående slaganfall).

Scenariet är således: Paket nr 2 är på väg till Hemköp. Eftersom paketet inte har annat än adressen till mig kommer jag att få en avi hemskickad. När jag fått avin ska jag ringa transportbokningen igen och bestämma en ny tid för hemkörning. 

Jag litar på att saker är rätt och sant vilket visat sig att jag är rätt så duktigt korkad. Står det skrivet någonstans att något allvarligt hänt eller att något hemst har skett, så är det sant. Jag borde veta såååå mycket bättre. Men just där och då är det sant. För mig. Har jag själv sagt eller förberett något så ska det också bli rätt eller sant.

Ett exempel: På jobbet, för några år sedan, fick jag storhetsvansinne och skruvade ner en apparat i delar för att ta bort något som fastnat. Jag använde alla möjliga saker för att få loss delarna. Det var fredag och detta var sista dagen före min semester. Klockan blev dax att gå hem. Jag sa att jag kommer tillbaka på måndag morgon och plockar bort efter mig. -  Det behöver du inte. Jag fixar detta. Så jag blev tacksam och tackade.

När jag kommer tillbaka ifrån semestern, en månad senare, får jag en avhyvling.

- Hur kunde du lämna det så efter dig???

Jag tror jag såg ut som Stan Laurel i nyllet. (Halvan)

- Någon av dem vi jobbar med hade ju kunnat göra sig väldigt illa???

Det lönar sig egentligen inte att säga något i en sådan situation. Försökte lite halvhjärtat men skadan var ju redan skedd. Och eftersom personen som lovat ta bort efter mig såg ut som heliga Maria, Jesus moder, så bara suckade jag.

- Du lär dig aldrig, Suzanne. Du är en stor åsna. Och det ganska ofta. Förr trodde jag på politiker också. 

Och på tal om åsnor. Vad har de gjort gjort oss? Vi gör våra misstag och skyller på dem. Vad åsnor nu kan ha för beteendeproblem så liknar jag mig vid en stor sådan i alla fall. Jag måste bli mer källkritisk. På riktigt. Jag ska min själ googla på åsnors beteende så att jag kan hävda mig.

- Men Suzanne, så kan du inte säga.

- Jo, det är vetenskapligt bevisat. Jag är en åsna.