Så mycket jag tänker göra när jag vinner på Eurolotto. Det mesta är redan planerat men mycket måste finslipas. Mitt vita kuvert hänger bakom spegelbyrån i sovrummet. Så var det ju det här med minnet. Är alla verkligen medskrivna? Måste jag sprätta upp det och titta efter? Gäller mina 2 vittnens signaturer då?

En sak vet jag dock med all säkerhet och det är att hur snorrik jag än skulle bli så kommer jag aldrig att umgås med Gunilla Persson. Inte med hennes tandkött heller. Inte med Maria Montazamis tofsar heller. Tänk att ha en massa pengar, bjuda på middagar eller fester bara för att - Du sa så och då sa jag det. Så hystar vi lite vin på varandra. Skvätt skvätt. - Nej, inte rödvin på min Vuitton. Skvätt skvätt. Nej, inte mojito i min Gucciväska.

Elaka gamla sura kameler kommer de att sluta som. Ogarvade. Allesammans. Nej du. På min lista står familj och vänner, katthem, sveriges bästa ålderdomshem, gatubarnen i Rumänien och en och annan brunn i Afrika. Inhyra några butlers till katterna. Sedan, jädrar i havet, åker jag till Amerika. Där ska Nassif och Dubrow få sin största utmaning hittills. Halvera rattarna och hissa upp dem 3 våningar. Väck med degmagarna. Väck med julgranen på ryggen och släta ut puckelpistarna på låren. Man kan ju inte älska värmen och gå omkring som fru December. Kanske lyfta fejjan lite också. Ser sur ut fastän jag inte är det. Surkärring vill ju ingen vara.

Innan jag åker hem så blir det en runda inom de svenska Hollywoodfruarna. Där ska jag läsa lusen av dem tills deras frisyrer ser ut som den Bart Simsons mamma har. Kan inte ens kalla dem nötter. Vore att nedvärdera de riktiga nötterna, och det vore ju knäckande.