Hur sura blir inte folk när man säger till att något inte står rätt till med dem? Säger man inget blir de sura.

- Fan vad taskig du är som inte sa något. Säger man något är man en besserwisser. Och som besservisser får man tillbaka att man är inte bättre själv. Man är värre. Men man gör det ju för att man bryr sig om den andre. Det fattar inte den andre. Den ser endast kritiken.

Precis som med Ranelid. Man ser inte författaren, bara den brandgula färgen.

Bli inte arg nu men jag säger det här som kompis. Inte fan vill den personen vara kompis efter det.

- Du, ska vi hitta på något ikväll?  

- Nej jag kan inte. Jag är upptagen. Och personen försöker sedan vara upptagen resten av livet. Så har man en person i sin närhet som man tycker om så ska man definitivt inte be personen ta en omapresol för att dens andedräkt luktar 4 dagars död fisk som legat i solen. Man köper sig en klädnypa, sätter på näbben och förklarar att man vill ha en smalare näsa. Har hört att det funkar.

Upp. Duscha. Iväg till jobbet. Vi hade ett stort runt bord där vi samlades på morgonen. Till höger om mig satt en äldre kvinna. Hon tog ett litet skutt med stolen, en hel decimeter, bort ifrån mig. Tänkte att vad hoppar du för? Jag har duschat. Sedan kom en doft smygande. På vänster sidan satt en tjej som var några år yngre än mej. Jag tittade på henne och på hennes fötter och tänkte att jag måste vara juste och tala om att hennes fötter inte doftar så roligt. Tar det med henne sedan. Pinsamt, men som jag är så förstod jag inte bättre.

Dagen gick och det var massor att göra och det blev inte tid till något pinsamt samtal. Tar det i morgon. Jag vet inte hur jag kom på det på kvällen men mina fötter luktade vidrigt. Mina fötter luktar aldrig och definitivt inte vidrigt. De är alltid torra och fnöskiga. Jag visste ju om torrheten så jag fattade noll. Så jag gick och luktade på mina sandaler. Att jag inte dog. Klök, klök. De åkte i soporna direkt. Mina goa, skönast i hela världen-sandaler, fick bita gräset.

Jag pratade med någon annan vid ett annat tillfälle som sa att hennes man hade ett par sandaler som stank så illa att hon körde dem i tvättmaskinen med jämna mellanrum. Och jag tackade Gud för att det pinsamma samtalet aldrig ägde rum. Det är ju inte så kul att komma dagen efter och säga - Det var jag, inte du och tro att allt i och med det blev glömt och förlåtet.

På tal om förlåtet. Så sur jag var på hoppande stolen. Länge. Hon var iiiiiinte juste. Träffar jag henne någon gång någonstans ska jag säga till henne:

- Fan vad taskig du var som inte sa något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man vaknar med ett ryck av en katts ulkningar. Var, var, var är du??? Jomen. Kisabiten satt på skrivbordet gömd bakom ryggstödet på datorstolen.  - INTE PÅ JULKLAPPARNA!!! Där låg en liten hög som inte var färdiginslagna. Men Kisabiten var färdigsp...

Sitter framför datorn och ska betala mina räkningar. Det finns inga pengar på kontot. Varför inte då??? Det är fel datum förstås. Vad annars, slugotto. Vad gör vi då tills Tuts och Tytte behagar komma in? Kattklockan förblir tyst. Slöhögar. De får in...

Gud vad jag älskar internet. Har hållt på i timmar. Hade jag kunnat hade jag slitit det i bitar och ätit upp det. Jag har inte lyckats få ner ett enda ordbehandlingsprogram. Tycker att ett gammalt office sedan år 2000 kunde vara gratis. Där är ett. N...

Det finns ingen som drar fram så mycket disk som jag gör. Jag försöker intala mig själv att det bara är min disk, fast det lutar lite åt att mina husgobblins varit framme. Och i tvättkorgen. Det räcker att jag går ut ifrån toan så är tvättkorgen full...

Jag cyklar runt kvarteret i världens 90 när jag ska hem till väninnan som bor 100 meter bort. Varför? Går jag så hänger katterna på. Ju längre jag går ifrån huset ju högre jamar de. Det har hänt att jag varit hemma hos henne och kikat på film. Plötsl...